Nostalgi

När jag surfade runt på nätet för en tid sedan stötte jag på bloggar med 50-tals inspiration. Kläder, frisyrer, skor m m.

På en blogg hoppade ett foto nästan på mig föreställande en tjej/tant med en s k städ-duk på huvudet, där knuten är knuten framme i pannan - plötsligt blev jag barn, och mindes tant Iris som flyttade ut varje sommar till skärgården, hade oftast en duk knuten som jag beskrev. Hon hade ett jätte fint hus ute på udden, med en glasveranda där fönstrena skallrade om man inte stängde dörren försiktigt.

Jag var ofta hos henne och ibland sov jag över i hennes obekväma soffa men som jag tyckte var världens bästa i alla fall. Hon hade ett litet bord bredvid soffan som jag inte kan glömma.

Bordet såg ut som att en "negerpojke" (ja så hette det på 60-70-talet utan att det var ett skällsord, det tycker jag fortfarande inte) klädd som en liten servitör hållandes i en bricka. Jag älskade det bordet! Jag vet inte vart det försvann och jag har aldrig sett ett liknande någonstans.

(jag hittade på nätet en bild på ett liknande bord här).

Tant Iris hade Flora margarin, Kalles kaviar, yoghurt, konserver av olika slag, utedass, en gammal båt&snurra och inte att förglömma - en äppelkaka, som hon ibland bakade fast hon avskydde det. Receptet ligger i mitt första bak-häfte, nedklottrad med sirliga och barnsliga bokstäver.

Det var i Tant Iris strand, jag lärde mig simma, det var i hennes båt jag lärde mig ro. Vi rodde ibland drag om kvällarna och spänningen var stor om det skulle nappa någon firre eller inte.

Tänk att solen alltid sken när man var barn...eller så har man bara glömt de regniga dagarna.